Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det övriga riket, ramlade och dalen, skild som den
ändå var från de stora städernas oro, blev
ungefär vad den är i dag.
Utan att vi märka att det bär uppåt, så lång
är vägen och så jämförelsevis kort stigningen,
förändrar landskapet småningom karaktär. De
alltjämt saftigt grönskande bergen komma
närmare inpå, skuggorna breda sig vidare och
svartare, klyftorna bli djupare och vildare, byarna
mindre och smutsigare och deras invånare
mörkare och skyggare i uppsyn och väsen. Själva
husens färgton går ihop med sluttningens
ler-brunska.
Vad är detta?
Till höger reser sig en ensam toppig klippa
med på spetsen en söndertrasad borg. Ah,
Cer-baia — ryktbart i medeltidstyrannernas krig. En
gång de stolta Albertis ointagliga fäste, återstår
av dess fyra hörntorn, av ringmuren, den välvda
porten, de välvda fönstren blott några svarta
taggar, som stå argt mot himlen. Cerbaias eller
Cervaias ursprung är begravet i skuggorna av
barbarinkräktningen. Det första man vet är, att
en tysk hövding på noo-talet erövrade det med
järn i hand. Då kastade grevarna Alberti sina
ögon på de stora skogarna, där det fanns rikligt
med villebråd av vildgetter och hjortar. Och
detta avgjorde dalens öde. Ty nu var det
grevarna gingo till kejsaren, Fredrik Barbarossa, där
han satt i Pavia omgiven av Italiens och
Tysklands andliga och världsliga maktägande, och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
