Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mången av dessa Infernosyner, som ingen undfår
oprövad.
Cerbaia köptes sedan av florentinerrepubliken,
tills den övergavs av ståthållaren och lämnades i
himlens våld. Alltsedan har vinden och ormarna
fört spiran i tistelriket däruppe.
Strax ovanom börja persikoträden krympa till
dvärgträd, vingårdarna krypa ihop och druvorna
likna små gröna ärter under sina glesa blad. I
stället resa sig humlestänger och breda sig
linåkrar, och blåklinten tittar fram mellan säden.
Medan linden doftar berusande mattas betydligt
gräshoppornas visslande. Vi fara högt i vädret
över en halvmånformig stenbro och in i S.
Qui-rico-Vernio, dalens äldsta och minnesrikaste by.
Vagnen stannar mitt i en klunga uråldrigt
ruskiga hus på en stenlagd gård nedanför en tung
byggnad, ett av grevarnas f. d. residens, nu
skol-och rådhus. Folkhopen samlar sig genast kring
vår droska. Därtill kommer att vår kusk länge
betett sig oroligt och frågat varannan människa
efter en viss »bistecca» (biffstek), och för oss
som räknat på att komma till ett välförsett
pensionat känns det lite kusligt att så där på en
slump föra med oss dit vår egen middag. Det
uppstår en hastig rådplägning mellan vår körsven
och byns myndiga och handfasta karlar — ett
tu tre gripas våra tillhörigheter och bäras bort.
Vi skynda efter, blott för att se dem kastas
i vild fart på en av de små rysliga omnibusarna
med sotiga gardiner, som vi mött på vägen. Vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
