Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina hus, hysa folk och fä under samma tak, och
om de också ej liksom i vissa sydliga bergstrakter
av Toskana delar rum med åsnor och grisar, är
det näst därtill.
Så skrida nattens timmar hän. Alltjämt sitta
kvinnor och gubbar kvar och lyssna till vindens
tjut och fyra på och hålla elden vid makt, medan
barnen snusa inne på spiselbänkarna. Vad gör
det om tidsordningen kastas om ? Lika gärna kan
man sova längre in på den frostgrå morgonen. I
stenkammaren bredvid väntar bädden iskall att
värmas medels den liggandes egen kropp, i bästa
fall sätts under täcket den lilla lerkorgen fylld
av träkolsglöd. De armaste gamla, de som sett
sitt sista stöd resa över havet till den nya
världen, där det ges så många soldi om också inte
så värst mycken glädje, de sitta i sina trånga kulor
på ojämna stenplattor tätt vid jorden, i
gynnsammaste fall inklämda mellan en hop säckar fyllda
av potatis och kastanjmjöl, med torkad svamp
hängande på väggen och rispinnar sprakande på
den låga härden, varifrån röken står tjock i taket
och silar ut genom väggluggen. Mer förmögna
hålla emellertid en regelbunden, ej oäven
matsedel. Frukost: kastanjpolenta till kabeljo med
olja. Middag: potatis med vanligt bröd. Kväll:
majspolenta med fårost eller soppa av vita bönor
med salt fläsk. Dryck: vatten. Högst sällan vin.
Värst ha de det naturligtvis uppe i de insnöade
byarna. Det kan gå veckor, varunder ingen är i
stånd att bana sig väg ned till Montepiano, till bodar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
