Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mest »väluppfostrade» ungdomar med att först
ljuvligt le mot någon och uttala en artig fras,
och därpå strax vända ryggen och göra grova
åtbörder av gäckeri.
Germanen som med krav på innerlighet söker
tränga in på detta leende väsen, tycker sig stöta
mot något underligt konstlat, som funnes föga
samband mellan masken och det bakom.
Två adjektiv gälla som en riktig trollformel:
»gentile» och »distinto». Den gentile är leende,
mild, vänlig, ger ej stötar, ej kritik, är ej mulen,
ej brysk. Mycket allvarsamma människor bekymra
italienaren, och har han eljest smak för personen, så
kan han här utveckla hela det sega tålamod, som
sett i stort är rasen eget. Hans ivriga försök att
på folks ansikten locka fram leendet han törstar
efter, är fullkomligt rörande och en av hans mest
intagande sidor.
Säger du i varm ton: så sann, så bottenärlig,
så olik andra den och den människan är, halkar
det mest örat och intresset förbi. Jag har aldrig
funnit det giva genklang. Låt en riktigt originell
person dimpa ned i ett svenskt småstadssällskap
och det slår ej fel att någon upprorisk ande tar
denna originalitet i försvar. Alltid skall finnas
en olika mening om saken och mod att utsäga
den. Förgäves sökte jag föreställa mig hur ett
kantigt, om än aldrig så innehållsrikt väsen, ja
bara ett starkt, ursprungligt ord, ett som urspårat
från den glatta, uppbrukade samtalsbanan, skulle
mottagits vid pensionatets middagsbord, där var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
