Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ömtålig till lynnet, mörkare och kargare än
vingårdsmannen, dock lika känslig för vänlighet,
är bergsbon. Där folk bo sammanpackade i sina
byar äro de som en enda familj, mestadels
förenade genom blodsband, närmaste släkten har
man i huset, grannarna träffas många gånger i
timmen — i stort får man ock ända in i det
minsta samma tycken och uppfattning. Klöser
väl varann inbördes för pengars eller kärleks skull
men står gentemot utomvarande som en man.
Fem minuter efter att i ena byändan någon liten
sammandrabbning till ont eller gott ägt rum mellan
en främling och en inföding, vet den andra ändan
utgången, och längs hela gatan möter över lag
mulet hotande eller ljust vänliga ansikten.
Liksom det är något jämnstruket över deras
fysionomier så ter sig olika personers svar på samma
fråga egendomligt likartat, man kan frestas tro
att det även här ges en given formel för uttrycken.
Jag har aldrig lyckats träffa någon, som förmått
se något så att säga »bakom» frågan, låtit den bli
utgångspunkt för egen slutledning. Som med ett
ord uppenbarat i sitt svar det minsta av en tänkare.
Hur olika mot våra bondgårdar, långt i sär,
med tysta människor som ofta grubbla vitt skilt
om sitt men heller ingalunda alltid göra grannens,
kanske ändå mindre släktens, sak till sin. Där
kan du gå från gård till gård och få till livs helt
skilda synpunkter om samma ting. Där träffar
du väl den slöe, själsförtorkade, ja, idioten, för
vilken ensamhetens börda blev för tung. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
