Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg jag något så tröstlöst enformigt och ledsamt.
En stenöken i idel kvadrater av likadana hus,
samma höjd, samma form, samma smutsgula eller
grå färg i stuck. Varenda sådan kvadrat innesluter
en eller flera jättegårdar med massor av fönster
och arkadliknande portar, som genomfaras härs
och tvärs av vagnar och automobiler. Gården
bara en fortsättning av gatans larm och liv. Ja
väl värre. Då hotellen likna andra hus och alla
vi genomsökte voro försedda med butiker och
kaféer nere i pelargångarna, Turins trottoarer, så
är det lätt att tänka hur nattron ställer sig.
Antingen gårdens väsen eller gatans oväsen. Och
som detta inte slutar förrän morgonen gryr och
arbetshären tar vid, förstår man. Jag antar, att
italienaren slumrar stilla lugnt under detta tunga
dån av ideligen igenslagna portar, av järnjalusiers
nedsläppande, av sång, biltjut, klirr av kaféglastvätt,
ackompanjerat av kvinnors gälla gräl.
Allt under en temperatur som i en upphettad
tegelugn.
Omöjligt ännu en natt på detta sätt. Frågor
till gud och hela världen: var få sova? bara
tillfälligt. Var få en enda pust vind?
Anvisningar strömma oss välvilligt till mötes.
Jo, det finns utmärkta sommarorter, tätt som
strödda med såll, io, 15 minuters väg utanför
stan. Tåg jämt. Vi välja på måfå en, frisk och
skön försäkras, präktigt hotell, ånga så ut, fara
och fara över stekhet slätt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
