Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kobjällror klinga sövande. För automobil finns
gudskelov inga vägar, och häst såg jag ingen till.
Tågen, som gå tätt som spårvagnar, märker man
knappt, folk stiger stilla av och på, en trupp
barnungar äntra för var gång tålmodigt uppför
stationsbacken och bjuda sin Edelweiss och
Alpen-strauss (evighetsgräs) och små kristaller, brutna
ur berget, och vända åter stumt och lugnt. I
övriga Schweiz råder köld och snöregn. Här
kan vi ha molntäckt och kyligt utan väta, men
oftast skiner solen för brisen från norr. Så är
det jämt, säga mig alpvandrare. Luften är
underbar, lätt och torr och ren, mild mitt i kylan.
Även när solen bränner het, finns fjällvinden till
hands. I alla riktningar kan man vandra, på två
minuter nås barrskogen med kådångande
ljusdunkel eller djup skugga. Ängarna får du låta
bli, för som en drake vakar schweizerbonden över
sina gräsvallar. En sak slipper man: den i
Nord-och Mellanschweiz nästan dagliga gödslingen av
ängar och trädgårdar — med latrinspillning! Här
släpper folket i stället på vatten från sina rika
tillflöden, ett riktigt slussystem, rätt vad det är
måste du vada om du inte förmår hoppa över
strömmen, som inkräktar på nyss torra stigar och
backar.
Luft, skog, snöberg, mat och kristallklart
dricksvatten — det är vackert så. Men fordra heller
ingenting annat. Här är idealplatsen för den
kompletta frånvaro av intellektuella möjligheter,
som anses önskvärd för trötta nutidshjärnor. Du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
