Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha italienskt, franskt eller tyskt blod i sig.
Kvinnorna göra ett karlavulet intryck, där de med
händerna upptagna av strumpstickning, vedkorgen,
ungen eller gräsbördan på ryggen och pipan
blossande i mun köra getterna framför sig.
Spinnsidan röker flitigt, de unga tjocka svarta cigarrer.
Också barn.
Hur kommer folk, fä och gods upp till alla
dessa gula och bruna stugor som överallt på
kammarnas ängsfläckar glänsa som juveler, hemskt
sköna i aftonsolen? När snön lägger meterhöga
drivor? Vanliga dödliga stå här nere och stirra
dit upp många hundra meter i brantaste höjd,
utan att fatta. Utför får man inte vara känslig
för svindel, säga alpvandrare. Men alla söndagar,
vintern igenom, kommer folket däruppifrån ned
för att åhöra mässan. Som i uråldriga dagar
knäböja karlarna lika mangrant som kvinnorna
utan- och innanför kyrkporten, vem skulle våga
ställa sig utom S:t Niklaus’ skyddande värn?
Därtill är livet för verkligt och starkt, faran evigt
nära. Om våren kommer snölavinen störtande
och vältrar sig ned över dalen, utom massan
rullsten kan den ock ha block som små berg i
släptåg. Det visar hundratals klippor, strödda
överallt på fälten. En dag för länge sedan krossades
hela kyrkskeppet, en annan gång vapenhuset. I
närvarande stund hänger, och har så länge gjort,
en väldig klippa och hotar, det är ett mirakel att
den inte störtar ned, och folket är bergfast visst
om att det är S:t Niklaus som vakar över sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
