Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med ett ord: livet är så makalöst lätt att leva.
Och dock — suckar man litet.
Jag tror att den som kommer från Italien suckar.
Att innerst i hans själ dröjer en tomhet, en saknad,
en längtan, som fattades till sist något väsentligt.
Kanske förstår han nu först vad det innebär,
detta Italien med sina ständiga överraskningar, sin
vidsträckthet, där främlingslivet dock kunde
försvinna, de vilda, hemlighetsfulla parkerna, leendeua
och de spontana skön hetsyttringarna, blomprakten
och de hundrafaldiga jubellätta klockspelen,
cypressen och de underbara formerna, ja själva
kyrk-prålet som hörde samman med det dunlätta blå
och med det hänsvinnande och opåtagliga i
färgskiftningen.
Detta Italien, det innebar söderns djupa, djupa
glädje.
Ty det har främlingen lärt sig därnere: att denna
glädje har ett strålande djup. Den mäktar omdana
hans själ.
Sjöns fyra kantoner äro ivrigt katolska. Men
katolicismen har där protestantismens karaktär av
tyngd och präglas av nyktert allvar. Mörkt ringa
klockorna i två, tre fulla, mättade toner, vilka av de
omgivande bergen liksom stötas tillbaka in i malmen
igen. Folket, i städade helgdagskläder, begraver
sina döda stilla, utan grannlåt, utan vaxljus, utan
prästskrudar, kyrkan har vitrappade väggar och
enkla bänkrader, kyrkoherden går omkring i
till-knäppt bonjour och filthatt, och de kyrkligt
sinnade tidningarna påminna om väckelseblad hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
