Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ingenting — gif henne så mycket vatten
hon vill hafva, vagga henne på edra armar,
gör henne tillfreds .. .
Vid det gula, matta ljuset suto de timme
efter timme utan att röra sig. Allt drömlikare,
allt ovärkligare blef tillvaron, ju närmare den
stora värkligheteu kom.
De talade icke, sögo blott med sina
förtvif-lade blickar in den älskade.
Nu låg det lilla hufvudet stilla, andedragen
kommo tungt, kroppen ryckte till, och på en
gång öppnade sig ögonen, vidgades, förvandlades.
Åh, hur stora, djupa — en blick, som skådade
intet och dock var full af gudomlig skönhet.
Så kommo rosslingar.
Då jämrade de sig högt, då talade de
smärtans och kvalens brutna ord.
Fadern sjönk ned, borrade sitt ansikte i den
lilla klädningen och snyftade tungt.
— Gud vet hur dyrbar du var mig — Gud
gif ve jag finge följa dig ...
Men i moderus hjärna fanns icke mer uågon
tanke. Ögonblick som dessa lågo utom hennes
erfarenhet, de voro vågor, som buro henne mot
det gränslösa, mot det hon alls icke kunde mäta,
allt efter som den ena länken efter den andra
knöt sig till en obekant kedja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
