Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur tvännes lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kande, besväradt uttryck. De mumlade något
rnidt emellau »tack» och »jag vet icke».
— Afgjordt! Jag väntar på morgonen vid
norra ingången, vi se hvarandra alltid.
Han gick med raska steg ut för den lilla
trappan, han var glad att visiten var gjord och
stolt öfver sin ädla ingifvelse.
Men icke väl hade han försvunnit bakom
huslängan, förr än ett underligt lif uppstod i
det fjärde tegelhuset i Strettonska räckan.
Anna stod på trappan och bredde med två
fingrar graciöst ut kjolarna, under det hon
gjorde en djup niguing.
— Adjö — adjö, snälla herrn, jollrade hon.
Och medan Nils skrattade lössläppt, sprang
hon in och öppnade alla fönster,
— Nu lufta vi ut Europa, ropade hon, —
det ska’ de ha, för de äro högfärdiga och
dumma och inte förstå —
— Missis Fredman, hvarför bjöd ni inte
en gammal vän på lunch — he? afbröts hon
elakt af Nils, som genast med obeskrifligt
välbehag lagt af sig krage och halsduk och täudt
sin cigarr.
Hon stannade framför honom, sägaude utan
att låtsa om piken:
— Gossen, ska’ vi?
Frän det nya och gamla landet. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
