Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur tvännes lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då var det, det bortstötta och föraktade kröp
fram, omstråladt af hemvarma färger, då var det,
det reste sig allt mer bjudande, detta lilla hem,
där hvar stol och hvar sked var efter hand
vunnen genom arbete, och som därför vuxit sig
fagert och betydande, innan det ens
hunnitförvärf-vas. Då fick den med ens tillbaka lifvets röda färg,
denna miljö, som de för uågra timmar sedan
betraktat som ett lik. Den fick innehåll, kraft,
värme, den blef åter deras.
— Gossen — ljöd i det stilla mörkret en
vek hviskning, och en hand sökte försonande
Nils Fredmans.
— Ja, lilla flickan — sade hans röst
betydligt friskare och modigare — du skall inte
vara ledsen —• hvad veta vi? Hvad som hälst
kan hända, och inte är det sagdt vi alltid
stanna här.
Hvarför skulle just vi vara bestämda att
gå förlorade?
Och de somnade in hand i hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
