Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - À quarante ans - På kvällen af en lång dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handla eller att hans känsla var för svag till
att fylla ett lif, därför att den icke öfvervann
mig. — Åh dårskap, begränsning! En eller
annan gång ligger vårt lif med alla chancer i
vår hand, då gäller att hafva mod, att handla
och ej vänta — aldrig bygga upp, hvad som
ej finnes, aldrig svika naturen. Ödet väutar, att
vi skola fatta dessa minuter, det dröjer i det
längsta, står dödsstilla, hjälper oss icke, det
bidar att se, hvartåt vår kraft ligger. Därefter
vänder det om, styr ut i andra farvatten, och
bakom oss förändrar allt karaktär. Vi kunna
icke mer vända åter och ångerfullt gripa in, ty
förutsättningarna finnas icke mer.
Hvad jag talar vist — och inuti mig
gråter min själ! Jag känner förtviflans raseri
öf-ver det dåraktiga flickebarn, som en gång på
sin älskades läppar såg det ömma skälfvande
leende, som aldrig ljuger — och dock icke
vågade tro på sin kärleks makt, icke vågade
lämna eftertanken och följa instinkten — springa
blindt i naturens famn.
Man kallade det blygsamhet, att jag icke
visade mina känslor. Var detta underliga baud,
som jag ej kunde rifva itu, var det min bästa
natur, ömtålig jungfrulighet? Aldrig! Det var
början till den lek med kärleken, som sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
