Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När göken gol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
börjat misstänka guustig niossjö för att ränna
i friarärenden utomgårds.
— Si — hejdade därför Liljegren tvärt, då
Kopp i detsamma slank förbi. Han fattade
denne i rockskörtet, lyfte sirligt på den renstärkta
nattkappan under fadermördaren, som skar in
i Kopps fjuniga, blossande kind, och fortsatte:
- Med förlof, det skulle väl icke vara
bekant, att Jansson bär nattkappan den här
veckan ?
— Låt vara, mumlade Kopp — hon är min.
Männen upphörde genast med sitt
omständliga tal och stimmade:
— Hör han, det är inte lofligt, — bara en
nattkappa bland rättskaffens gesäller — fri och
allena en yngling vandre — håll honom i
syr-tuten, Liljegren!
Och gamle Fox slog handen i bordet, så
att de fotlösa spetsglasen foro omkring:
— Uuggesällen förståndigas att icke
för-häfva sig och yfvas.
Ändtligen lyckades Kopp få upp klinkan,
och en half minut därefter stod han flämtande
och tillrufsad på torget i vårkvällens halfljusa
luft. Kyrktuppeus kam brann dock ännu klar
af sol. Klockan slutade att ringa sju; när
dallringen upphört, blef allt fredligt stilla. Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
