Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När göken gol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade med björkkvistar och sjöngo 0111 och om
igen visan 0111 »de rosor och de bla-a-der». Och
sången spanns lik en sträng om den buktande
ån. Först närmast staden utmanande starkt,
som för att visa mamsellerna i salopp, där de
trippade omkring i den förbjudna lustgården,
hur hjärtans glädtigt man förlustade sig i Guds
fria skapelse. Sedan allt tunnare och sprödare,
tills blott en dallrande klang bars af vinden
hän öfver vattnet.
Och gesällen bröt tvänne kvistar af eu
kuoppande björk och räckte kärestan den ena.
Dröjande giugo de stigen bortåt, Kopp log
saligt, haus hufvud lutade på sned för
fadermördarens skull, och glödande kärligt blickade han
ned mot sin vän.
Hon böjde liufvudet åt motsatt sida,
svingade beliagsjukt höfterna och fläktade sig med
kvisten.
Skälfvande hviskade gesällen:
— Lilla älskeliga jungfru Sophie, kom låt
oss sitta ned i den här ljufveliga kvälleu.
Inne i deu glesa lunden varsnades öfver
alarnas toppar kyrktornets gyllene tupp sväfva
fritt i deu färgtomma luften. Jungfrun lät sin
gulhvita fransduk glida ned bakoin nacken och
vek ihop det tunna parasollskaftet. Men gesällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
