Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvänne hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerligt. Man tyckte, att liau i stället grät,
näsvingarna flögo, ögonbrynen skötos i vinkel, de
små bruna ögonen lyste på ett sätt, som
mycket väl kunde tyda på förtviflan, och öfver de
tjocka militärmustascherna stodo kindkotorna ut
starkt, munnen såg man aldrig. Denna
egendomlighet kände majoren till och ibland roade
det honom att skrämma folket genom att gå
och köra ut dessa kotor, medan liau invärtes
skrockade af skratt.
Ut på trappan kommo nu mamsellerna
Antoiuette och Leontiue, majorens döttrar i
första giftet. De buro flata bleckbunkar och voro
klädda i hemmasydda halfhaudskar och stora
stärkta kråkor, som skymde allt utom vägen
rätt fram. Synbarligen var det flickornas
af-sikt att vika af åt gungbrädet till, men vid
åsynen af majoren rodnade de och styrde kosan
mot ärtlandet. Båda voro långa och kantiga
som fadern och med utseenden, som man
efteråt aldrig ihågkom. Deras ålder kunde man icke
afgöra, och de liknade hvarandra som bär.
Ge-uom att icke en dag liafva varit åtskilda, hade
de småningom börjat liksom öfvergå uti
hvarandra, så att icke blott drag, rörelser och gester
utan äfveu tankar voro nästan enahanda.
Deras långa ryggar i grårutigt bomullstyg
Från det nya och gamla landet. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
