Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
toner och skärande upprorsfraser ljödo samman
med jungfruligt brinnande hallelujahn.
Ve mig — minst af allt fanns hon här,
den sökta trösterskan.
Fram och åter måste jag irra.
På fjällens vidder befolkades den villande
tunna lufteu af väsen med aldrig hvilande
tungor, osynliga bäckar porlade, ljuden nedifrån
människornas boningar fortplantades i suckande
vågor. Under klippan ljöd söfvande fallet af
eviga droppar, ur skogen steg sorgset mummel,
det krälade och kröp, det kved och suckade
och kämpade. Och som jag rysande sträckte
ut öfver fjällslätten, föll natten öfver alla hvita
tinnar, och själfva mörkrets väsen sjöng en
sång så jättestark, att min själs kval
fördubblades.
Då genomfor en tanke min hjärna. Gå till
Österns vise, till de gamla, de tusenåriga, som
sitta inne med lifvets hemlighet, och som lära
människorna, att tystnaden frälsar världen. Det
stora, som skall lyckliggöra släktet, är att icke
säga. Till hvem skulle jag gå om icke till dem?
Och jag sväfvade bort öfver land och haf,
bort mot de höga bärgeu i öster.
Bakom mig hörde jag den väldige slunga
sitt lifs ord mot jordens klippor, sin muns spjut
Från det nya och gamla landet. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
