Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gif oss lifvets förlösande ord, gif oss
lif-vets förlösande ord.
Där funnos inga vise, och människorna
sysslade, böjda i stoftet.
Och åter gick den hissnande färden öfver
land och haf, och en makt, hvaröfver jag ej
rådde, dref mig att alltjämt spana.
Mina irrande blickar stannade vid den rike
mannen, som svept i sobel och med andäktig
min satt i kyrkan. En gång var han en fattig
gosse, som plockade spik, nu ägde han
järnvägar och slott.
Han gaf tionde af sina egodelar till de
fattiga, och hans lifs mål var att hindra andra
från att nå, dit han själf nått.
För min blick låg hans samvete öppet.
Öfver dörren lästes Frid. Gripen af en aning
steg jag in.
Där var svalt och högt till tak. Jag
urskiljde att börja med intet i det djupa mörkret.
Men rundt om var stilla tyst. Jag lyssnade
andlöst — van att bedragas. Intet ljud.
Fullkomlig tystnad — den stora tystnaden! Jag
ville sjunka ned, jag ville domma bort — men
en vidrig stank slog mig till mötes. Och då
mina ögon hunnit vänja sig vid dunklet, såg
jag därborta ett lik i samvetet, som var dödt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
