Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Här ser inte vidare aftärslikt ut, menade
Jack, hvilken hoppat ned och klappade hunden,
som nosade på honom.
— Åh well — hvad kan man begära?
Inspektören tog tillfället i akt att byta ord med
en genuin amerikan. — Hvardagarna är det väl inte
så galet, men söndagarna fick ju kyrkfolket sin
vilja fram — de nekade bolaget att lägga spår här,
om inte söndagstrafiken afskafifades. Uet går inte
två reela tåg på hela da n.
Jack skrattade.
— Det var väl syndarne i Blue Point, de ville
åt — eller deras ölbuteljer — i alla fall fiffigt
gjordt, di ä utländingar di ena som di andra, och
vi ä lika nöjda om att få Morton till en
sommar-söndags-eftermiddags-suphåla.
Mörka skuggor rörde sig borta vid brynet och
kommo långsamt fram — en och en eller flere i
klunga — i månljuset, där de uppenbarade sig som
starkt byggda ynglingar med händerna i
öfverrocks-fickorna. Klumpiga, hemstickade ylledukar voro
knutna om halsen och uppdragna öfver öronen.
Ynglingarne gingo stilla ned mot stationen och fyllde
snart perrongen, äldre män kommo till och det blef
ett mummel af säfliga röster. Den lille fetlagde
professor Gustafsson med sina vänliga, ljusblå ögon,
sin runda filthatt och rocken knäppt under hakan,
gick omkring och talade vid alla. En viss
spänning visade sig på de flestes ansikten, då tåget
hvisslade på afstånd, och lokomotivets eldgap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
