Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
misses vill äta middag hos oss, så äro de
välkomna ...
Hennes ton var så uppriktigt afgörande, och
hennes långa, litet framåtlutande figur verkade så
beskyddande, att Matilda blef försagd som en
skolflicka och sade rätt och slätt: tack.
— På slaget tolf, — vände professorskan sig
om i dörren.
Matilda stod kvar och såg efter henne. Om
hon, fru Hjelm, rest från Stockholm till Upsala,
kunde man icke gjort mindre affär af hennes
ankomst. Tusen, tusen mil — i en annan världsdel!
Och hemma voro de så glada, att hon kommit
bland landsmän !...
Litet senare sade herr Hjelm:
— Sätt nu på dig det tarfligaste du har i
kofferten — nu är du professorsfru på Gustavi
skola, förstår du.
— Är jag bra så här?... Ar du tokig, Erik?
— brast hans hustru ut förargad i samma
andedrag, då hon såg, med hvilken min af komisk
tveksamhet han betraktade hennes präktiga figur, iklädd
en slät, svart sidenklädning, som satt utmärkt, en
kedja med stor medaljong, slutande sig kring ett
luftigt halsrysch och nya gants de Suède. — Den
här gamla otäcka klädningen, jag kan ju inte få
slut på den en gång . . . Nej — jag har ingenting
annat, och inte bryr jag mig häller om att krusa
så förskräckligt. . Se så — nu — gå — vi.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
