Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vildt, oresonligt som ett barns. I rummet inträdde
en stor tystnad. Pastorn i sin tvekan rodnade
ända upp till hårfästet, han öppnade munnen, tog
ett steg fram — men vände tafatt om och strök
handen genom luggen. Hvilka olika uttryck på
dessa lugna, grofva ansikten — hvilka motstridande
tankar, som flögo genom den kvafva luften!
Tystnaden talade. Där fanns välvilja och godt förstånd,
där höjdes trotsiga nackar och lyste mörka miner,
där jäste gammalt och sjöd öfver i det nyas ljus
och frid. Hur vildt mången klängde sig fast vid
det som var och misstänksamt blickade mot det,
som varit. Men äfven stillhet och enfald,
medlidande och uppfattning rådde . . .
Innan något hunnit vidtagas, reste sig en
grof-lemmad kvinna med skinande hår och hederligt
ansikte och talade starkt, markerande orden med
den knutna handen:
— Misses — misses lilla — nu ska ja’ säja’na,
att ho vet inte, hur godt ho har fått et, för i de’
här lanne så, om gubben hennes dödde, så vet ho,
hvad som då skedde henne? Jo, då så geck hele
denne fruntimmersföreninga ut — och di gick från
hus och te hus, tess att di fick nog te första
pay-menta, di kallar t — de’ menar di te första
inbetalninga — på ett lite hus ut på präria — och te
e ko med, och där så kunde ho sitta så länge ho
lefde, ensamma människan, som ho ä — och ha
de’ så godt ho ville, för vask ä de godt om å fa,
och ko’a ger go e inkomster, — och ä det så ho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
