Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgift till sonen af en from fader än till någon
med idel världsliga traditioner.
— Well — let go — ljöd slutligen svaret,
och de små, grå ögonen tindrade lustigt — its
bosh anyhow. Mannen skrattade en smula
bullrande. — Men amerikan är jag — med hull och
hår. Det prutar jag inte på.
— Gör ingenting, svarade Gustafsson hjärtans
nöjd, — det är till och med rätt, när man är
medborgare, man kan ju hysa lika vänliga känslor
för sitt land för det.
Och så var saken klar.
Denne Pryhl slöt snart vänskapsband med
naturvetenskapernas man, Erik Hjelm. De voro
liksom af ett annat släkte än de öfriga, dessa
båda, och de utgjorde Gustafssons hemliga stolthet.
Hjelm var en ljushufvad, hurtig karl, som älskade
sitt fack utan öfverdrift. Redan första dagen hade
professorn sagt till honom:
— Bäste bror, sköt ditt ämne precis som du
vill, men tag det ytterst enkelt — och ett
förbehålla vi oss: utså aldrig något tvifvel i de ungas
själar om skapelsehistoriens bokstafliga . . . bror
förstår: bokstafliga sanning.
Det hade Hjelm alls icke misstyckt. Han
hyste ingen tanke på att inkasta brandfacklor i de
ungas själar, sade han.
Och Gustafsson prisade Gud, som beställt allt
så väl och fördubblade sin faderliga nitälskan och
ingrep beständigt varnande och stödjande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
