Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Mattis!
— Hvad är det?
Eriks ögon blinkade under den fasliga hatten,
och hans ton var så inställsam som möjligt.
— Allra sötaste Mattis — jag försmäktar —
bara en droppe lemonad, du — utan starkt. . .
— Erik det är tionde gången i eftermiddag,
du dricker ihjäl dig.
Hon blickade med ovilja på hans ansikte, där
dragen tycktes upplösta af svett.
— Nej nu vill jag vara i fred.
Åh. . .
Hvad man kan vara lycklig ibland. Det är
som om en stor, alltfamnande aning löste lifvets
gåta i förhållande till Guds gåta. Men det där
vågar man ju icke lita på. . . Man kan plötsligt
känna en sådan fröjdefull harmoni, som icke
springer fram ur någonting af hvad man hört och läst,
utan som sväfvar högt öfver allt och är så
främmande och djärf och ändå mer bekant än alla
meningar i världen . . .
Puh, vansinnigt att sitta och »tänka» i denna
värme.
Hon strök håret tillbaka, prässade ned
tin-ningarne för att slippa blodets tryck. Bandet om
hjärnan, som alltid plågade henne, då hon
»bråkade invärtes». Det var Eriks stående uttryck.
Som genom ett mystiskt samband mor och
son emellan låg Atle stilla med hufvudet mot
hennes bröst och sina allvarsamma ettårsögon fästa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
