Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver solen for en lätt sky, och ängen fick en
kall, skarp glans. Gräset låg grellt och torrt och
tofvigt, och plötsligt märkte Matilda hur full af
damm och grus trappan var. Med en suck reste
hon sig och gick dröjande in.
I bislaget stod Ellida med förnöjdt ansikte vid
tvättbunken. Såplöddrets lätta frasande dunk mot
brädet ackompagnerade entonigt och makligt de
andliga sånger, hon med full hals uppstämde.
Matilda började känna sig retligt stämd af all
denna himmelskhet. Hon hade trött stannat i det
blanka köket, en hvit duk var knuten högt i nacken,
och hon såg på sitt morgonvärk och erfor ett
passivt, mättadt välbehag. Som en slaf hade hon
arbetat — huset blef hennes hem så egendomligt
sugande, så svartsjukt ömt. Ehuru hon hatade
detta simpla trälande, kände hon sig dock
egendomligt kränkt, när en annan utförde det.
Konsten att arbeta hade hon lärt härute. Hon
lade aldrig handen på ett föremål utan att veta
hvarför. Hon tog aldrig uti det två gånger, hade
redan utfört en sak i tanken, innan hon företog
den och samlade sig skarpt om hvarje minsta syssla.
Hon var fri från alla opraktiska fördomar, som hon
släpat med sig från landet, där man älskar vintern,
hon uträknade redan under pågående arbete, hvad
hon skulle göra härnäst och såg aldrig mer än en
gång på klockan för att veta, hvad den var slagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
