Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
son, alla prästerliga affärer voro till en viss grad
hemligheter.
— Jaha, sade denna lakoniskt.
— Jag tyckte så mycket om hans fru–
jag såg henne aldrig mer än den enda gången hos
herrskapet för många år sedan.
Nu blefvo fruarna ännu osäkrare, och deras
anförarinna sade ett lika kort:
— Ne-hej, det vet jag.
Fru Gustafsson visste allt, men hon förstod
att tiga.
När fästmön ändtligen dragit sig tillbaka, talade
fruarna 0111 hvarandra:
— Hvad misses Hjelm är lycklig, som har
den Ellida.
— Ja, så fin som Ellida är sedan.
— Tror jag det, Ellida är en fin flicka, och
Pärsson ville egentligen inte att hon skulle ta
kondition, men hon tycker, hon inte ska förakta sitt stånd.
— Det är mycket rätt, inföll fru Gustafsson i
en ton, som motsades hon — och hon är precis
lika god som någon af oss.
Matilda hade naturligtvis ingenting att invända
mot detta, och så språkade fruarna om sina barn
och om syskolan och om sina pigor, hvilka icke
kunde sägas likna Ellida.
De voro smittosainma, denna enkla tankegång
och dessa språkets allra vanligaste ord. Matilda
tyckte småningom, där hon satt artigt lyssnande, att
i världen ej fanns rum för annat än en stor söfvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
