Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET.
Denna kväll gick Matilda ensam hem. När hon
trängde sig ut genom salen, fattade folk hennes
händer och sade: Tacka Gud, kära syster!
Ryktet om, att hon var vunnen, hade
ögonblickligen spridt sig, och några af de mest
entusiastiska rusade till och med efter i mörkret och
klappade henne på axeln: Prisad vare Gud!
Ingenting af detta stötte henne. Ilon erfor
endast en viss förlägenhet som inför något, man
gjorde mer af än det var värdt.
Hon gick framåt som i en dröm. Var en
omvändelse värkligen ej mer än så? Hon erfor
icke heller nu något särskildt, sökte blott hålla
fast, nästan envist stadigt, känslan af att vilja offra.
Litet emellanåt kom en aflägsen olust i stämningen;
en fråga svepte i hast genom medvetandet: hvem
är egentligen Gud, och hvad månne han vill? Men
hon slöt ögonen och frammanade alla orden, och
de värkade som vaggsånger.
Hur sällsamt tyst öfverallt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
