Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blef aldrig objektiva sagor, bara om dig sjelf
och hur du lefvat en gång förut och varit
underskön och ...
— Ada, det är ju så längesedan, tala inte. . .
Men Ada skrattade.
— Jag tror bestämdt du till sist trodde på
allt det där själf, Mattis . . . Gud en sådan ömklig
fuskare lifvet är, jag går nu aldrig ifrån, att du
hade betydligt större fantasistyrka än jag . . . din
svaghet var bara att du aldrig fäste dig vid
detaljer — du kunde sitta i timtal på ett bärg och
lefva på din beundran för skogen inunder, men jag
undrar, om du kände skilnad på gran och tall?! . . .
Rara det stora hela —lite in’s Blaue Mattis, hva?
Adas gråskiftande ögon logo systerligt
retsamt.
Så omskakande, så tagande det var. Men
Matilda fruktade att gifva sig riktigt hän.
— Hela jag var minsann ett sammelsurium,
sade hon halft medryckt, du var alltid mer dig själf.
— Kanske — jag är bara rädd att vägen till
botten är kortare för mig.
— Du har god råd att vara ädelmodig —
erkänd romanförfattarinna.
— Pfui — Ada blåste föraktligt — hvad man
egentligen vill ha fram, begriper folk inte, och det
andra — du vet inte hur likgiltigt det är . . . Hela
det här året har jag känt mig så bottenlöst led
— om du förstår dig på den saken?
På prärien. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
