Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE KAPITLET.
— J_ ankar, tankar — låter det djupt ned i basen
— det föds inga stora tankar mer, det fins
tillräckligt af dem i världen. Hvad som behöfs är att
lefva de många granna tankarna, att göra dem,
det var det Washington begrep.
Pryhl vandrar hemmastadd på den lilla
verandan, så att golfvet sviktar, och pincenezsnodden
snurrar han än åt ena fingerleden, än åt den andra.
Nu stannar han tvärt, skjuter fram sitt skäggiga
hufvud, slänger glasen på och genomborrar Ada
med sin smala, hvassa blick.
— Ni sitter där ni och resonnerar om, hur
»enkel hjärna» den karlen hade och förstår inte,
att det just är styrka att inte ha den där mätta,
trötta kritiken öfver sitt varande som europén har,
det är ungt man vågar något då.
Lättjefull och road, med händerna om nacken
hvilar Ada i hängmattan. De glimmande ögonen
taga in allt utan möda.
— Bara så fränt och robust — retas hon.
Pryhl stannar och ser på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
