- Project Runeberg -  På prärien. Roman /
128

(1898) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ovan att spela rollen af tredje man. Det har
blif-vit nästan en vana för dem att under sina
diskussioner aldrig vända sig till henne.

När Ellida synes med brickan, frågar Erik:

— Kommer inte frun?

— Nej det gör hon inte, svarar Ellida
triumferande eftertryckligt.

En liten tystnad inträder, medan Erik i dåligt
humör kramar ur citronerna i glasen. Matilda har
blifvit så fin och nosgrann som en kammarduksnål.
Råkar man draga åstad med ett kraftuttryck eller
en lifvad historia, så tiger hon och suckar eller
försvinner och ser retsamt mild ut.

Pryhl har satt sig på sin vanliga plats nedom
hängmattan och gnider pincenezen. Hans närsynta
ögon möta Adas.

— Så lik er syster ni var nu, utbrister han
dämpadt och drar sina ögon skarpt samman.

— Tag aldrig glasögonen af dig, professor,
råder Erik, där han delar ut den guldgula drycken
med sin lilla spets af whisky.

Ada skrattar.

— Ja vet ni, det var det originelaste ni sagt
i ert lif.

— Men jag tycker det — ibland. Och Pryhl
fortfor att ihärdigt betrakta henne.

Ada känner ett ögonblicks förlägenhet. Maken
till intensitet far man verkligen leta efter Hon
höjer glaset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:12:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashprarien/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free