Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i all denna kamp för att göra sig hörd, det är
som strede man bokstafligen mot böljorna därute,
och som öppnades i dödens ångest själens alla
slussar — som måste de syndiga brunnarna gifva
ifrån sig allt stinkande vatten, alla orena flöden . . .
Ett skri af lycka ljuder. En ängels hand har
räckts den drunknande, frälsningen är vunnen . . .
jubelropet förtonar i en fanatisk segerhymn, folk
hoppar upp på bänkarna för att vittna, medan
hundratals fingrar fatta i tältets duk och draga en
del däraf till sidan ... se — se — hela hafvet!
Tunga, jämna, majestätiskt oberörda gå dess
vågor . . . Herren Zebaoths fotapall äro de! . . .
Utan gräns hvälfver sig rymden • • • där bor Herren!
Man rusar ut, knäböjer på sanden, och ut öfver
detta hemlighetsfulla, stolta sorl ljuda
människobarns brinnande suckar och stammande ord.
Allt detta målade Linde, och hans lilla
åhörar-skara längtade efter att hänföras lika stormande,
men man fann det så naturligt att sådant icke gick
för sig här i den glesa lunden med daggvåta bänkar
och ett mattrödt lyktsken, som endast framhäfde
dunklet. Linde, hvilken själf blifvit omvänd nere i
den underbara Oceanstaden, törstade dock
beständigt i sin unga själ efter att se samma lefvande
fröjd utgjuten öfver sin egen flock, och han
räknade feberaktigt de »hallelujahn» och de »Amen»,
som hälsade hans tal.
Efter hvarje väckelseperiod följde en tid af
glädtighet, och kyrkan återtog sin familjära prägel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
