Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— När ni förkofras i helgelsen förlorar ert
tal den där främmande klangen, det är först när
icke ni, utan Kristus, talar genom er, som ni blir
värkligt individuel. I allmänhet är det säkrast att
endast begagna bibelns ordvändningar — tills ni
blir fastare.
Hon förstod ingenting af detta.
Men så vid ett diskussionsmöte öfverkom
henne plötsligt en egendomlig trötthet, en trötthet
intill döden. Hon längtade att lägga ned sin själ
och gå upp i något annat. Hennes egen
mening föreföll henne af ett kopparmynts värde,
gentemot det guld, som lockade i människornas glada,
gillande ögonkast, i deras varma väsen. Dä stod
hon upp och talade. Lena, oljade tankar flöto ur
hennes hjärna, och orden lågo tillreds. Hon
talade som en sömngångerska, ansträngdes icke.
Menigheten lyssnade ifrigt. Här och där
susade för hennes öron: »Amen» — »tack syster»
»lofvad vare Gud, hon är en kristen».
Men när hon slutat, var i hjärtat blygsel och
en stor, vidunderlig tomhet, som 0111 ingenting
vunnits. Ty icke hon hade talat.
En dag leddes klassmötet af en korpulent
broder, som började utlägga Moses och Enochs
historia och skrek, att dessa båda stodo i
brinnande vagnar på ett bärg, dit gnistor från helvetet
sprakade upp. Och så flögo Gudsmannen mot
himmelen — hej hvad det gick, tjo mina bröder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
