Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Matilda, som icke rört sig, blef purpurröd —
hvad skulle hon taga sig till ?!
Men Ruth kunde icke häjdas. Med hufvudet
i sin moders sköte fortsatte hon att snyfta och
ropa: jag vill gå fram, jag vill gå fram — till
Jesus.
Detta var undret, aftonens stora tecken. Nu
var lojheten som bortsopad, allas ögon lyste af
glädje, och bröderna lyfte sina hufvud käckt —
vinkade åt orgeln att stämma upp hvad som hälst,
endast man finge musik! En af dem, en energisk
ung man, knäppte till och med hysteriskt fingrarna
åt organisten för att få det att gå raskt.
Pastorn ändrade icke ställning, han stod kvar
och log stereotypt, han var mycket blek och hade
lagt armarna i kors. Andra samlades omkring den
lilla och hviskade kärleksfulla ord, som torrt och
monotont trängde genom den brusande sången.
Sakta drogo de det skakande barnet ur moderns
famn och lyfte stödjande de små armarna.
— Nej — hviskningen kom skärande i sin
oryggliga bestämdhet — nej min dotter kommer
icke dit fram. Detta är en sjukdom.
Han, som först talat, höjde sin hand och
hvä-ste till Matilda genom det glidande tonsvallet:
— Sjuk?! Hon är frisk, syndasorgens stora
öfverfiödande hälsa — salig, salig hon! Syster
förmena icke ditt barn att komma till Jesus, vågar
du taga detta på ditt ansvar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
