Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då steg hon som en bubbla mot det blå landet,
där den hvita blomman glöder, och i sitt lifs största
ögonblick stred hon sin kamp med ögon, som logo
och kinder, som strålade af blekhet.
Och se — en egendomlig klarhet, en glädje
öfver tillvaron, en frid, djupare än hon känt, en
lätthet att lefva, en tro, ja en väntan på frihet och
lycka klingande vekt och sprödt som zittrans
strängar genom hennes själ.
Hon var matt som efter en kris — glad. Hon
uppsköt allt tills sedan Hon ville tänka på Erik
— men allt bröt fram som sång i hennes tankar . . .
— O, du medlidandets magra eländighet, kom
ut och värm dig i den stora solen, väx fyllig och
varm, se dina slitna plagg få skinande, mångfargad
glans af sol–gå icke mer i skuggan, åh aldrig
mer! väx stor och stark, du föraktade, du bär en
drottnings drag, när solen lyser på ditt änne . . .
Ur kärlekens eldgrufva böljade hennes väsens
godhet upp och omvärfde henne som varma
luftvågor.
Och när tanken arbetade sig fram ur extasens
purpurdimmor, var den klar, ehuru lätt immande
af känslostämning. Hon visste mycket väl, att
hon nu lefde i sitt lifs stora helg och att efteråt kom
söken. Och hon ville genast gå till Erik, säga allt
medan helgdagsaftonens frid låg och drömde starkt
och helt i hjärtat.
När hon nådde sitt hem, kände hon det, som
måste hennes inre fasthet tvinga omständigheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
