Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hon tystnat, reste sig Erik med en lätt
harkling och gick framåt golfvet. På hvilket språk
skulle han väl svara henne?
Det sårade honom hemligt, att hon icke
tycktes på minsta sätt rädd för honom, det gaf
honom en obehaglig förnimmelse af underlägsenhet,
och ärligt taladt förstod han icke fullt situationen.
Så sköt den tanken upp, att Yankeeprästen varit
i stånd att uppfatta henne bättre än han. Det
gjorde hans svartsjuka vansinnig och blåste upp
gnistor från en gammal eld, som ofta svedt
honom. Hans hustru hade förr glidit honom ur
händerna. Något, han aldrig kunde gripa hos henne,
och som var det mest bedårande af allt, hade
kommit honom att försmäkta, äfven då han ägde henne.
Han såg i smyg bort till soffan. Hon låg
ännu på golfvet med klädningen utåt mattan,
armbågarna mot dynan och hufvudet i händerna. Så
smidig och förtjusande som en flicka. Kring den
smala, mjuka midjan smög ett svart sidenband
— hvad hon varit ung och vacker, när hon talat...
Ansiktet skärt, genomdallradt af det där . . . hvad
det nu skulle kallas ... En barnunge kunde man
tro, att hon var. . . det var det som gjorde karlar
galna . . .
Herre Gud hon var ju egentligen bara ett stort
barn, fast hon lät så öfverklok ibland!
Han rätade hastigt på sig. Detta gaf honom
en viss öfverlägsenhet, som kändes angenäm. Och
ju mer lif den tanken fick, ju större blef ångesten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
