Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Matildas ansikte sköt småningom upp en
skarp rodnad. Hon hade icke varit inne i Chicago,
sedan Ada for, och denna glada, oåtkomliga värld
med sin sorglöshet och sina vällukter steg henne
åt hufvudet som vin. Dessutom började blotta
medvetandet att vara en fattig bland idel rika
värka tryckande. Hon glömde nästan, hvarför hon
satt här, rätade på sig litet stelt och blickade
ihärdigt ut genom fönstret.
Sedan tåget passerat små förtjusande villabyar
rusade det midt in i staden bland rangliga,
nedrökta hus, där bakgårdarnas sophögar glänste i
aftonsolen och sluskfigurer hängde ut öfver de
ner-fälda järnvägsbommarna.
När lokomotivet stannade var Matilda den
första, som skyndade ned på pärrongen. Hon gick fort
genom alla skumma gångar till gatan och upptäckte
genast den omtelegraferade vagnen bland raden af
tvåhjuliga droskor.
En landå — skrytsamt elegant — stoppad
med hvitt siden! . . . Tvekande närmade hon sig.
Kusken, hvars mundering sken ny som allt det
andra, fick syn på henne och höjde piskan mot
hatten.
— Ar detta . . . från mister Svedman?
— Yes ma am.
Öfver mannens strama, skägglösa ansikte for
en tillstymmelse till ett leende.
Inom en half minut tronade Matilda på de
mjuka silkeskuddarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
