Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så slöt hon ögonen och tryckte modigt på
knappen. Som hon gjort det öfverfölls hon af
pa-nisk skräck, så att hon måste fatta i ledstången
för att icke bokstafligen falla omkull.
Det dröjde en god stund — hur underligt
lif-löst huset föreföll.
Och hos henne, som stod därute bidande,
samlade sig alla förnimmelser i en ytterlig leda
för hela detta ensamna lif af slitande
stämningar . . .
Hastiga steg — någon kommer springande
öfver mattan därinne, och dörren slås upp. Det
är Erik.
— Erik ropade hon halfkväfd. Hon hade så
när handlöst kastat sig om hans hals.
Utan att röra henne, retirerade Erik Hjelm
några steg tillbaka, lade handen på hjärtat och
bugade sig skämtsamt ända ned till jorden.
Därinne i skymningen stod hon och rättade
på sina kläder och hviskade nervöst:
- Erik låt mig bara slippa de främmande
människorna —- fins det inte ett litet ensamt rum,
där vi kunna talas vid?
Erik brast i ett skratt, som ekade i den hvälfda
hallen. Så sprang han bort till väggen — och i
en sekund utstrålade bronsfiguren därborta vid
trappan från sin upplyfta fackla oräkneliga små färgade
lägor.
Erik var ju klädd i frack och hvit halsduk!
Fäst således — och Matilda som . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
