Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas gungande rytm, hvart ögat hvilade luftig
lätthet, måttfullhet i den växtliga massvärkan,
intet af det litet teatraliska, som kan vidlåda
sydliga alpvärlden. Ändtligen skulle många,
många års skönhetslängtan stillas. Nästan
darrande af spänning, som gälde det att öppna ett
sagans lyckoskrin, nalkades jag henne, slättens
stolta drottning.
Vi stodo, enda resande, utanför Verona
stationshus. Omkring oss märkvärdigt tomt. Likt
söndagseftermiddagen i en svensk småstad, så
anständigt tyst. Några urgamla
banditfysionomier med blodröda näsor och tjocka ylleamier
om halsen närmade sig närgånget, men sade
ingenting. I ett hörn fanns en klumpig, nersmord
omnibus, som såg ut att vilja gömma sig, dit
släpade vi beslutsamt våra kappsäckar, en af de
gamla röfvarna kom efter och slog igen dörren,
och så skramlade vi in i Italien.
Onekligen en smul i salig d’Artagnans stil,
men —
Det led mot skymningen. Och ju längre
vi trängde in bland de krokiga gränderna i denna
oförfalskadt italienska stad, dess egendomligare
blef vår belägenhet. Utöfver alla balkonger och
fönster hängde skockar af sysslolöst folk, som
hotade med näfvar, ord och blickar. Efter vårt
fordon, som skallrade fram som eftersatt, lopp en
här ropande trasvargar: enligt hvad vi antogo
för att kräfva den nödtvungna skattepänningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
