Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Fjällen äro bara silfverne rök mot det
gnistrande vattnet. Samma hvitblå står som
stängande molnväggar rundt hela Sarcadalen. Man
märker dem knappt — ännu ser man framåt
och nedåt, bunden af lifvets öfverflödande
rikedom.
Luftblått, silfver och purpur.
Drufvan skördad — November är
kommen.
Lika oförtrutet strömmar solskenet öfver
slätten, där nu höstvinets dunkla röda och
majsstubbens skinande gula mellan lagerns,
myrtens och magnolians eviga grönska brytes
mot bergen, som närmare tyckas öfverdragna
med marmorgrå sammet, violblå i alla veck
och skrynklor. Allt smälter försynt in i
hvart-annat, en dämpad glöd, blott någon gång
flammar det till blodrödt från en magnolias döende
blad.
Då dagen lider blir det till detta djupt
pensé-blå mot gammalt guld, bekant från gamla
mästares taflor.
Men solen stupar tidigare ned bakom Rocca.
Från hvarenda drufgren och hvartenda löfträd
rifver man alla de rodnande bladen, kappas om
minsta hopknurrat löf på vägar och trottoarer
för att stoppa i sin säck till vinterförråd åt en
svulten mula eller oxe eller krake, kanske enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
