Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
len, fauner skrefva ut med benen och slå
bock-fotternas grofva naglar fast i jorden, medan de
vrålande kasta hufvudet bakåt, druckna
miss-dådare vackla som under piskan, stupa i hela
sin längd framåt, nästan berörande jorden med
sina hjässor — likt osaliga andar omslingra de
hvarandra, tvistade samman med fördömdas
uppfinningsrikedom, en Dantes helvetesdröm, en
Michel Angelos djäfvulsfest.
Men öfver sväfvar stilla, oberördt och
mystiskt löfvets drömskira silfverflor mot fjärran
bakgrunden af snöigt blått och i dess kronor
piper rädd en öfvergifven fågel.
Men när solens rund blir knappare och
slätten sofver trygg med drufmarkens stammar och
feta mylla rodnande mot palmens och cederns
bläkalla gröna, och fjällväggarna stå bly tunga och
skrumpna, då blickar man hälst uppåt, dit där
snötopparna kunna lysa i kvällningen som
blommande rosor mot en himmel, grann som
Norrlands, men förklaradt lätt i etern, eller vilda
dansen går hän öfver branter och klyftor och
snön piskar ned öfver sluttningarna, allt tunnare
ju närmare den kommer dalen, tills den ett stycke
ifrån ter sig blott som en konstrikt genombruten
spetsväfnad.
Då är vintern kommen — vintern med blå
mjuka, fettglänsande oliver, redo att samlas i
ladorna.
* *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
