Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade trasor, det glöder och dansar af färger,
mödrarna bedja, ungarna hänga fast vid en som
kardborrar, ungmörna tvinna ocb skratta, tigga
— och då man skämtar bort det, instämma de
i skämtet, i ett andedrag skiftande som böljorna
där vid trappans slut. Én krök i klyftan — där
breder sig smaragdgrönt hafvet, en trappa till,
och man står på stranden midt i
Sorrentofiskrar-nas brokiga värld. Så långt ögat når båtar,
målade i alla regnbågens färger, uppdragna på hvita
sanden och rundt stranden en buktande rad af
förfallna »palazzi», på hvilkas räcken hänga garn
till torkning. De öppna dörrarna visa
slöjdbodar, där barkarna snickras, och bostäder — ett
steg från gatan för en in i fiskarens stenlagda
sal, ett virrvarr af halinflätade stolar, söndriga
lerkärl, oljelampan brinnande under jungfruns
bild och den gemensamma sängen med
oklanderliga madrasser. Hafvet larmar och slår upp
sitt hvita skum mot båtkölarna, men genom
dunket skär karlarnas rop och gräl vid näten,
deras utbjudande af sina båtar, sången från dem
som med målarborsten söka på sina farkoster
härma färgspelet rundt om, ungstimmets tjut,
där det svärmar in på främlingen — håret
tof-vigt, ögonen svarta af begär. Pojkarna slå volt,
skräna visor, deklamera kväden, tills man måste
schasa bort dem med käpp. Flickor med slända
komma ned ur klyftan, de skönaste kvinnotyper:
form, färg, uttryckets ljufhet, rörelsernas behag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
