Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uti alla prästerna och apostlaföreträdarna deltogo,
redan firats uppe vid högaltaret. Det var
döpel-sens och smörjelsens tur. I kyrkans midt
tronade den åldriga ärkebiskopen, uppvaktad af
biskopar, präster och tonsurerade kandidater i
broderade mässhakar och svarta kjolar, i röda
sidenkappor och hermelinskragar, i hvita
spetskoftor och svarta kjolar–då. Ty i 3 */*
timmar följde nu ett på — och afklädande som
det vildaste kostymstycke ej kan öfverträffa.
Och främst gällde detta öfverhufvudet med sitt
orörliga ansikte, ögonen glanslösa, läpparna
sammanpressade, de darrande händerna i en
automatisk ställning af evigt välsignande. Spelet
rörde sig väl om Kristi lidande, ehuru det för
en oinvigd naturligtvis är omöjligt tyda
symbolerna under dessa märkvärdiga öfningar. Det
var ett ständigt gående och kommande, nigande
och bugande under kläders skiftande, det hälldes
vatten i och ur bäcken och lästes däröfver, det
smordes med olja, medan ifriga biskopsläppar
kysste öfvergubbens signetring, det
promenerades med långa brinnande vaxljus än till höger,
än till vänster, det promenerades utan vaxljus.
Rundt om bordet gingo prästerna, gärna så att
fyra hufvuden kommo att bilda ett kors. Uppe
vid altartrappan föllo två och två, med
fingertopparna hop till bön, på ett knä mot
hvarandra och begynte en i sänder högt lamentera
det entoniga: Ave Sanctuin Christum, hvarefterde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
