Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var, han ock, för öfrigt klädd i paltor,
en ung karl med det bistra ansiktet af bara
skinn och ben fåradt, håret vid tinningarna grått.
Utan att bry sig om mig fortfor han att knyta
och laga. Därborta dansade flammor uppefter
de fuktiga väggarna, och som hoppande
sten-kolspärlor blixtrade fram ur de blanka burgallren
förskrämda fågelögon. En kvinna satt och stirrade
slött in i den sprakande härden.
— Ursäkta, sade jag, är det polischefen?
Mannen sköt en hvass blick in i min.
— Madonna, sade han.
Jag teg litet och vågade sedan förtydliga
min fråga genom att visa på mössan.
— Postmästare, svarade han kort,
postmästare i Ändan af världen. — Hvad vill ni?
— Ingenting, sade jag artigt, ingenting alls.
Men hvad är allt det här? hvad är fåglarna,
näten, jag är främling långt bort härifrån.
Hans drag slätades i godmodighet. Han
tog ur fickan ett litet papper och vecklade
varsamt ut en stump afklippt virginiacigarr, köpt
efter mått, öppnade en af lyktorna och tände
den vid danken ömhetsfullt.
— Maccheroni, signora, maccheroni.
Med min enfaldiga min och dito: »che»? gaf
jag mig på nåd och onåd. Det tycktes roa
honom och han berättade:
— Hade signoran inte märkt de långa sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
