Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stens alster. Hvar tum af dessa ofantliga
väggar var besatt af något sådant. Golfven voro
praktverk, marmorstoder af religionens
hörnstenar och många befästare fyllde vrårna, och själfva
byggnadslinjernas fullkomliga afvägning fjättrade
som en dröm i halfslummer. Hvad som såg så
nära ut var dock så aflägset, och det lefvande
folket tycktes mig röra sig som midt emellan
verklighet och saga. Och när jag upptäckte
minnesmärket öfver hjältedottern, som öfvergaf
den tro hennes konungslige fader offrat sitt blod
för — hur kyrkans rikt klädda högstbesatta
draga den flyende in i sina armar, medan de
ynkliga och torftiga kättarna stå där långnäsade
och titta på — då smälte händelsen enkelt och
naturligt in i det bländande, som omgaf mig.
Templets praktyta stod tom. Blott i hörnen
hade man satt träbänkar af simplaste slag för
människorna, som öfverallt vandrade kring, mest
små och obetydliga som jag. En myckenhet
präster och ordensbröder, gubbar och ynglingar
i hvita, svarta och bruna kaftaner, då och då en
myndig röd — och det var som om han höjt
sig ett stycke närmare det guldsmidda taket —
promenerade utan annat synbart ändamål än att
alltid och beständigt korsa sig inför hvarje helig
bild. Under utsökta vigvattenskålar stodo nunnor
stilla som vaxfigurer och läste i guldkantade
böcker, medan deras utsträckta händer höllo
allmosefatet af groft trä för de hungrande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
