- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
20

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett litet stycke för varje gång, tills de bildade en
ogenomtränglig mur. Icke för att Olena vågade se ditåt.
Skälvande och med nedslagna ögon satt hon på
mjölkpallen i lidret, medan färgen kom och for likt
vå–skyar över hennes ansikte. Men hon kände hur
bärg-fast muren stod och prässade på hennes bröst.

Till Pål nämde hon ingenting.

Men Pål skulle nog ha märkt, att något var på
färde, om han icke själv burit på en börda. Redan
länge hade han tyckt, att skogen, som stått där så
välsignat tyst som ett grönt åvatten, börjat giva ifrån
sig besynnerliga läten. De växte i styrka och
förökades som svampar skjuta upp ur jorden.
Yxhuggen läto som hammarslag mot ett städ, och trampade
Pål på en kvist, knastrade den till ilsket, som när en
retad katta fräser. Att nu icke tala om vad Olenas
stämma pinade honom, han trodde bestämt, att hon
för att retas skrek i stället för att tala vackert. Men
något fanns, som var värre än detta.

Första gången, en kväll, hade han hört det djupt
där inne, på andra sidan bärget. Det kom uppifrån
en hög tall — ett tjut, som lät så här: ho-åj, ho-åj,
ho-åj. Ingen kunde gärna taga fel på en levande
människas skri. Och sedan lätet tystnat, var det som
om två läderstycken ursinnigt slagits samman, ett doft,
närgånget klapprande. I samma ögonblick svepte en
pust likt en kall andedräkt över Påls ansikte.
Naturligtvis stannade han icke utan satte av hem över
stubbar och buskar, snubblande och snärjande in sig
överallt. Och medan han sprang, hörde han en stor oro
susa genom skogen. Det viskades frågor och
svarades i långa jämmerfulla suckar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free