- Project Runeberg -  Trollmark och andra berättelser /
76

(1907) [MARC] [MARC] Author: Hilma Angered-Strandberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att den starka, kryddade lukten från jorden dunstat
bort, smält in i luftens renhet. Det var som om det
doftat av mångfaldiga örter utan att egentligen dofta
någonting alls. En renhet så hög och märkvärdig, att
man bara väntade få höra det klinga som ett
klockspel, när man andades. Och när han sedan stod ute
på gärdet, där himlen välvde sig oändlig och fältet
bredde sig vitt, började det bulta i hans bröst av
spänning, alldeles som en hunger att taga uti, en
rädsla att icke få alltsammans gjort. Men då han
arbetat, tills ryggen värkte av trötthet, rätade han sin
gängligt långa, icke vidare kraftigt byggda gestalt i
den alltför korta jackan, stötte spaden i jorden och
lutade sig tryggt däremot med uppsynen av en man,
som vet, att han är vilan värd.

Andreas brukade då alltid blicka mot skogen högt
ovan den lilla mullgrå stugan med sina två äppelträd,
nyss omvärvda av den böljande rågen, så att
grenarna summo över axen, och i hans tungsinta ögon
skimrade som en djup glad undran. Kunde det
värk-ligen vara så, att asparna förr skälft lika mörkrött
och rönnarna lyst som c., ellande brand? att
björkarna glimmat lika guldgult och granarna stått gröna
som ärg mot en himmel, gjord av bara blåklint? Nej,
aldrig hade åtminstone han sett något så stickande
klart, så grant i färgen. Det verkade som ljudet av
en smattrande trumpet, ja ackurat som om tio
skallande jägarhorn blåst och blåst sprittande melodier
ända in i honom. Så ystert dansande kändes det
att leva. Hur många gånger förut, under långsamma
våraftnar, när ljuset dröjde pinsamt länge över tegarna,
hade han icke förstått, att det var något han ville,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free