Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställt. Ett stort arbete höll på att fullbordas,
gården höll på att utvidgas, orimligt mycket behövdes
icke, för att den skulle giva bärgning åt fyra. Det
var den stora vissheten, det var verkligheten.
Andreas reds av maran blott. Som en galning red hon
honom mitt på ljusa dagen. Varför var han
ängslig? Vad i Härrans namn hade han att vara
ängslig för?
Men just då han sålunda intalat sig lugn, kunde
gubbens gestalt skymta. Gången, som på långt håll
verkade trippande och struttande, klang som små
korta, försmädliga skratt, tills hela luften dallrade av
löjen. Och med ens är lugnet borta. Andreas
gripes av rasande harm, släpper spettet och stirrar mot
den sakta skridande skepnaden, tills harmen
övergår till kallt hat. Hans egen ofärd nalkas där, icke
hans far, å nej, ett spöke är det ur armodets grå
koja, vrångt och obarmhärtigt som hin ondes öga.
Det kommer för att hämta honom — kan inte tåla
sig, inte. I tankarna höjer han spettet för att slå
till. Så levande står detta för honom, att han måste
fatta kraftigt tag om järnet för att häjda vapnet.
Han vet icke, om han vill hindra det onda på
dess väg eller om han vill straffa, hämnas. Han vet
ingenting utom att ångesten för var dag blir
orimligare.
Var det morgon eller middag den lördag,
november skrev man redan, då han stod där och brottades
med jordklumparna, ty marken var hård, och efter
vanligheten såg fadern komma? Vem kunde hålla
reda på tiden, nu var luften alltid töckning och
gråvit. Fast efter middagen var det nog, ty på morgo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
