Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slagen susa kring sig, de drogo hennes lata, tunga
vilja uppåt, och nu mäktade hon det: nu mäktade
hon att dö.
Snabbt lutade hon sig över fönsterkarmen. Hela
hennes kropp darrade i djärv väntan — på vad visste
hon inte klart, en blick, en min, ett ord — hon var
väpnad mot nådestöten, hon längtade efter den,
utmanande.
* *
*
Aldrig log en morgon mer välluktsmättad och
svalkande. Den var oändligt ljuvlig och klar.
Gnistrande vit lopp vägen ned till det djupblåaste vatten,
varenda blomma glindrade, vartenda olivblad var ett
silverlöv, och i daggiga gräset gick herr Muller nätt,
med uppvikna byxor och plockade till en bukett.
Han såg upp och lade ena handen på hjärtat, den
andra höll mot henne de prunkande blommorna.
— God morgon, viskade han betaget.
Och så kysste han rosenbladen.
Det var en främmande man.
Katinka tyckte, att hennes lemmar vissnade. En
för en dogo de långsamt bort.
Hon hade alldeles inte hycklat dessa dagar. Hon
hade inte beräknat, inte brytt sig om något, hon hade
tvärtom gjort allt för att han skulle se, han kunde
icke undgått att se. Hon hade varit så alldeles utan
den gamla fruktan och behandlat honom spotskt, ja
hånande.
Och ändå — det var inte lönt att längre bedraga
sig själv, intet tvivel fanns om att han bara blivit
ömmare, enträget, ängsligt öm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 03:13:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ashtroll/0108.html
