Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en ström av ord, dem jag inte riktigt fattade, blott
att han likt värden lade tummen bakåt över axeln och
sänkte rösten, förmodligen berättade han historier om
»så’na där», om popolo basso, som sökte flyga högre
än vingarna buro. Ty den smickrade värdshusägaren
log av full hals och nickade, allt emedan han letade
bland buteljerna på en undangömd hylla. Den
dammiga flaska han slutligen valde förskrev sig säkert så
långt tillbaka i tiden som möjligt.
Rummet stod nu mättat av den angenäma doften
från soppan, jag kände det för lockande att kunna
motstå och begärde en portion. Det blev brådska
och spring för att få in de rykande tallrikarna i nästa
rum, på dessa följde högar av vita bröd och ost,
värden skar ivrigt skiva efter skiva av den feta gula
stra-chinon, vägde den noggrant och borttog så litet som
en nagelbredd övervikt.
Främlingen tycktes ha glömt nektarn, som väntade
på hans bord, för att i stället åtaga sig rollen av
passupp, han flög från och till, slog upp dörren för de
bärande och stängde den igen, erbjöd sig till och med
som kypare, men då tallriken av någon orsak
skvalpade över handen, måste han med en ursäkt avstå. Jag
såg honom obemärkt föra handen upp och långsamt
avtorka den på mustaschen. — Sic transit — min
riddare med 16 anor en lakejsjäl, kanske en fadd
provryttare. Jag sparade ej på självspe, där jag sökte
få bukt med mitt förträffliga men ganska obehövliga mål.
På en gång gick mannen rakt på disken och sade
några lågmälda ord.
Värdens leende min stelnade. Han drog upp sina
penslade svarta ögonbryn och sneglade på gästen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
