Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från år 1800 till nuvarande tid - Ett gammalt Askersundshus som rivits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT GAMMALT ASKERSUNDSHUS
rättandet av stadskvarteren på Skansen och har av denna
anledning ansetts önskvärd. Så långt professor Lindblom.
Vem som lät uppföra huset eller gav det den relativt
förnäma inredningen är ej bekant. Det har emellertid i
början på 1800-talet ägts och bebotts av bruksägaren J.
E. Lundgren, Åmmeberg. Denne inköpte Åmmeberg med
gruvor för 100.000 kr. och gjorde år 1857 en lysande affär
genom att försälja egendomen till det belgiska
zinkbolaget »La Vieille Montagne» för närmare 2 miljoner kr.
(2.500.000 francs). Ödet ville emellertid, att Lundgren
skulle dö utfattig. Han var en man, som tog livet från den
glada sidan. Efter den lyckade försäljningen av
Åmmeberg köpte han en ståtlig egendom i Stockholmstrakten,
där en slösande gästfrihet utövades. Bland dem, som
begagnade sig därav, var en italiensk prins, som blev
förlovad med en dotter i huset. Men prinsen slog upp
förlovningen, när det en vacker dag befanns, att det var slut
på miljonerna. Sannolikt är det bruksägare Lundgren,
som gett byggnaden den inredning, som bevarats till våra
dagar. I huset ha under 1800-talet vidare bott en kapten
Unæus samt under en lång följd av år borgmästaren i
staden H. Waldenström. En tid hyrdes huset av Verner
von Heidenstams morfar, varom Heidenstam skriver i ett
brev till mig 1922:
»Jag minnes ett trevligt gammaldags askersundshus med
frontespis, som ännu står kvar i högra hörnet vid backen
ned mot bron. Jag gästade där ibland som barn, och jag
erinrar mig mycket väl de antikiserade figurerna på de grå
tapeterna i salongen och att kläppen på inkörsporten tycktes
mig sitta orimligt högt. När min morfar, som den tiden
residerade på Olshammar, blev gammal och sjuklig, hyrde
han huset till vinterbostad, och han dog där. Vid
begravningen var det omöjligt att få in den stora kistan i
likvagnen, men olshammarstorpare, som voro tillstädes, togo den
174
Heidenstam:
Jag minnes...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
