Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från år 1800 till nuvarande tid - Landskyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSKYRKAN
Christina Soops begravning kostade och skriver, att det var
hög tid, att en ny och bättre anda började göra sig gällande.
I en på latin avfattad minnesskrift över Christina Soop,
som upplästes vid hennes begravning, heter det bl. a.:
»Vilket lysande föredöme och prov på allehanda utmärkta
verk har ej den saligen hädangångna efterlämnat! Aldrig
upphörde hon att obrottsligt och med högsta iver öva
fromhet. Aldrig likställde hon det världsliga med det heliga.
Hela hennes liv strålade oförvitligt i sanningens ljus. Aldrig
förhävande sig i medgång bar hon motgång och glädje med
samma vishet. Sina båda högtstående makar ägnade hon lika
kärlek och trohet. Den förre är för längesedan upptagen i
de saligas värld; den åldrige efterlevande känner nu saknad
och sorg efter henne, som i rikt mått ägde alla sitt köns
dygder. Kärleksfull mot sina närmaste visade hon de ringa
och fattiga godhet och vänlighet och mot alla värdighet i
förening med bildning och ädel människovänlighet.»
Kyrkan, omgiven av åldriga lönnar och lindar, ligger helt
nära stranden av Vättern och speglar sig i dess vatten.
Den är uppförd av tegel, som slagits vid Stjernsund.
Kyrkans och tornets tak äro spånklädda, medan gravkorets är
belagt med kopparplåt. Denna är dock ej den
ursprungliga utan härstammar från 1920-talet. Hur vackert det
koppartak var, som Erik Dahlbergh försåg koret med,
framgår av här reproducerade kopparstick, som förekommer i
Dahlberghs »Svecia Antiqua». Detta koppartak lät greve
Abraham Dohna, Stjernsund, nedtaga och försälja för egen
räkning år 1780, varpå taket bekläddes med spån. Samtidigt
lät han ta bort järnskranket, som skilde kyrkan från
gravkoret, och uppflytta altaret i detsamma, förklarande att
församlingen därefter vore skyldig att underhålla även
gravkoret. År 1912 flyttades altaret tillbaka till sin ursprungliga
plats och uppsattes det nuvarande järnstaketet mellan
gravkoret och kyrkan. Utvändigt är gravkoret smyckat med
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
